Undvik specifika förväntningar…

För nån’ helg sedan åkte vi på vårt första lilla äventyr upp i bergen. Man ska inte ha alltför specifika förväntningar, för det blir oftast inte som man tänkt sig. Jag ville hitta ett fint ställe där vi kunde vandra en stund och sedan njuta av utsikten, så vi körde ut från stadslandskapet och upp i bergen. Den slingriga vägen blev till en smal slingrig väg, som snart tog slut helt och blev en stig.

This is one of th dead-end trails we took on our hike that day.
En av stigarna som tog slut på vår vandring.
Lucas awlays wanted to run ahead. I was a bit nervouse coz I didn't know if there were snakes nearby.
Lucas vill alltid springa i förväg, och vi försöker hela tiden hinna ikapp så att han inte ska behöva träffa på en orm på egen hand.
Veronica shared some goodies with the boys.
Lite fikapaus.

Vi kom bara cirka 200 meter innan vi såg ett hus. Mannen på balkongen vinkade glatt åt oss att gå åt andra hållet, så vi fösökte och hamnade på ännu en stig som tog slut.

Magnus enjoys a short rest in the shade. Sunscreen is vital!
Magnus som bor hos oss just nu tar en paus i skuggan. Solkräm är viktigt!
Finally, we got a fairly nice view from the Orange Cup Cafe.
Till slut fick vi trots allt en ganska fin utsiktsplats från Orange Cup Café.
The open-air cafe had a corrugated tin roof as its covering.
Plåttak över det öppna caféet.

På vägen hem stannade vi vid ett litet café vid vägen, med en stor orange kopp hängande i ett träd som reklam. Vi avnjöt kall chokladshake och iskaffe medan vi pratade med den trevliga baristan som drev det lilla utomhuscaféet.

The boys share a yummy ice cream drink.
Pojkarna mumsar på en chokladshake.
Everywhere you go in thailand, you'll find big green leaves!
…och till sist en bild av de stora löven man ser överallt i Thailand:-)

En dag på djurpark

The elephant up close impressive creature --- Elefanten på nära hål är en imponerande skapelse
Elefanten på nära hål är en imponerande skapelse

Förra veckan blev hela språkskolan inbjuden att öva thai på Chiang Mais förnämliga zoo. Veronica, jag och Lucas fick tillsammans med omkring femton andra elever och lärare en smått kaotisk erfarenhet. I alla fall kändes det kaotiskt för oss, när vi blev sjasade från ett djur i bur till ett annat, ofta med panikartat tempo. Thailändarna, fick vi erfara, tycker om att gå runt i stora grupper och ganska snabbt röra sig från A till B. Om jag inte hade stannat upp och reflekterat över detta så hade det kanske blivit en måttligt bra dag.

Så jag och Veronica beslutade oss för att se det hela som ett studiebesök i den thailändska kulturen istället för på zoo. Det förändrade allt! Timmarna blev en lärorik upplevelse i hur thailändare (i alla fall dessa) beter sig och fungerar. Jag kan inte påstå att rytmen kändes naturlig för mig, men man kan ju inte få allt. Jag antar att det kommer hjälpa oss att inte bara överleva i den nya kulturen, utan också lära oss älska vardagslivet i detta fina land.

Hoppas du gillar bilderna.

We all were carted around like cattle --- Vi slussades runt som boskap
Vi slussades runt som boskap
These lions were very alert --- Väldigt vakna lejon
Väldigt vakna lejon
Lucas enjoyed being entertained by this sea otter --- Lucas låter sig roas
Lucas låter sig roas
Some of our thai language teachers --- Några av våra språk lärare
Några av våra språk lärare
Finally! We got to rest for a few short minutes! - Äntligen! En paus
Äntligen! En paus

Thai Noodles – februari 2013

thai_logo_sm
Nya tider, nya smaker, nytt land

These are the first Thai noodles I bought since arriving in Chiang Mai. They were delicious!Thai noodles! Det var faktiskt (passande) vad vi åt till lunch idag och de smakade bra. Jag cyklade till en restaurang en bit bort och beställde mat på min småbarns-thailändska. Mannen i restaurangen lyssnade tålmodigt på mina snavande försök att använda ”lätta” ord, som ”den”, ”ha” och ”innan”. Jag omvänder mig härmed från min brist på tålamod med andra som försökt lära sig ”engrish”. Lyckligtvis är de många thailändarna vi möter förvånansvärt hjälpsamma i vår strävan att lära oss deras vackra språk.

Det är svårt med den totala förändringen av livsstil, och allt vi behöver lära oss för att leva i en helt ny kultur. Sedan vi kom hit för en månad sedan har vi försökt att inte vara alltför beroende av andra utlänningar, som förvisso hjälpt oss oerhört mycket. Det är inte det att vi vill undvika dem, vi är ju också utlänningar :-), men vi vet hur lätt det är att bara relatera till dem och inte ha så mycket kontakt med lokalbefolkningen.

The woman on my right is the cafe owner. She and her employee (Ning) greet me with a friendly smile every time I stop by to

Så vi försöker göra saker som att hänga vid kaffestånden och gå till marknaden, där vi övar våra senaste thaifraser. Varje gång gläds vi över att människor är så generösa med sin tid för att hjälpa oss med språket. Jag har aldrig förr träffat på en kultur (läs människor) som är så vänliga och hjälpsamma mot sina utländska gäster.

Det är inte lika lätt för barnen att lära känna thailändska barn. Största delen av dagarna är Rasmus  i en internationell skola, där många kulturer blandas, bland annat den thailändska. När han väl  kommit hem, gjort sin läxa och ätit, är det mörkt ute och han utmattad av dagen. Lucas går på ett förskolekooperativ fyra dagar i veckan. De andra killarna i hans grupp är alla västerlänningar, så han träffar inte thailändska barn där. Däremot har han en thaifröken en dag i veckan som är toppen.

Veronica and I are finding our way around the area so we can practice our Thai at the local market.

Trots allt har vår första månad i Thailand gått väldigt bra. Vi har hört många historier om hur det kan vara, och är tacksamma för det första kapitlet av vår thailandshistoria. Vi fick flytta in i ett fint möblerat hus, som vi hyr i andrahand i sex månader. Vi har köpt en bil, öppnat ett thailändskt bankkonto och skaffat mobilnummer utan några större problem och ber att det kommer fortsätta på den vägen. De utmaningar vi mött hittills bleknar i jämförelse med alla välsignelser vi fått. Lite som det bibelord en vän skickade mig när hon hörde att jag hade det jobbigt: ”Men välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan…” Jeremia 17:7-8. Tack Jesus för att du välsignar oss när vi följer dig!

Be med oss

1. Språk och kulturförståelse – Detta är vårt huvudfokus under de kommande månaderna. Veronicas språklektioner är väldigt intensiva och fullmatade med information, så det är svårt att tillgodogöra sig allt. Mina lektioner är mycket långsammare så jag måste pusha och hitta saker själv att studera. Be för oss båda att vi hittar balans i hur vi bäst kan lära oss så mycket som möjligt. Det som är bra är att man lätt får kontakt med många människor som man kan öva thailändska med. Att lära sig deras språk är ett bra sätt att dela Jesu kärlek.

bedtime Nabi2. Alla förändringar – De påverkar våra pojkar mer än oss. Be att Rasmus och Lucas får känna sig hemma här. De måste lära känna två nya kulturer; den thailändska och den nya skolkulturen, som båda är väldigt annorlunda mot vad de är vana vid.

3. Beskydd – En stor skillnad mellan Thailand och Sverige är bristen på säkerhet här. Chiang Mai har mest olyckor i hela landet. De många motorcyklar och bilar som delar på vägen, och trafikanternas egna tolkningar av trafikreglerna, gör att det är farligt att vara ute i trafiken. Bilar är dyra, men när jag ska börja köra till jobbet skulle jag helst vilja ha en bil att köra istället för en motorcykel som vi först planerat. Be gärna om beskydd för oss i trafiken.

Köp 1, betala för 2

Vi hade mycket i veckan som gick. Nej, vi fick inte så mycket gjort, som vi annars är vana vid hemifrån. Men vi var dubbelt så trötta. Det sägs att man ska räkna med att bara prestera 40% av normalprestation när man kommer in i en ny kultur, och precis så är det för oss. Men det är ändå väldigt spännande och kul!

Här kommer några bilder från veckan.

Video 1 – Kablar, trädgrenar och lyktstolpar vajar för vinden.

Video 2 – Kraftiga vindar och spöregn.

Video 3 – Familjen Darby och underbara Gabriella njuter av det behagliga vädret.

Hard work and friendship

Our week was packed full of activities and work, in no specific order.

Join our journey to Thailand!

Darby FamilyHey friends! We moved to Thailand! We’re living in Chiang Mai since the 5th of January. We left our warm family – and cold Swedish climate – back in Europe. Our plan is to be here for five, mabe ten, years. But we’ll start with two and see how everybody’s doing.

So far, we’ve had a great adventure, with lots of small miracles and blessings from local Thai folk, ex-pats and of course God! BTW The Thai people are so flippin’ nice to us. When I go out to practice my Thai, I end up doing it over an ice coffee with two, or sometimes three, Thais who volunteer to sit and listen to me babble like a baby. This happened to me just yesterday.

”Ga-fay yen nam-tan nit-noy na khrap” means: ”Ice coffee, a little sugar please”

This girl sells strawberries, when they're in season, at a local market in Chiang Mai.
This girl sells strawberries, when they’re in season, at a local market in Chiang Mai.

The short story is, Veronica and I have always had a desire to move out to the 10/40 window – don’t know what that is? You can ask us. – and work with something we love to do. For me, that something is photography/visual communicaiton. Veronica’s something is to just stand there and hold my reflector and camera bag. Riiight! No, her ‘something’ is to use her gifts and talents to help abolish injustice. A big task, no doubt! But a nobel one. And I tell you that she has it in her to make a difference!

The boys are, well, liking it here, so far. They’re not loving it. But I guess most children wouldn’t appreciate being uprooted from all their comforts, friends and favorite foods. But they’re slowly starting to settle in here and enjoy their new home.

Enjoy the photos from our first two weeks in our new culture. There’s more to come, so please subscribe to our posts to the right!

Thai Noodles – November 2012

How do you prepare a move to Asia?

Hi friends! We’re now in the pre-launch phase of our move to Thailand. In just a little less than three weeks we will be pulling a trailer out the gates of beautiful Restenäs where Veronica and I have served the Lord for 13 good years of our lives. We’ll spend the Christmas holiday with Veronica’s parents in the north and then fly out to Thailand in the beginning of January. There are a lot of emotions swimming in our hearts these days. After 13 years, a place can do that to you! We’ll miss Restenäs, its people, and the memories that we’ve created together.

moving boxes
Moving boxes wait in our guest room, ready to be shipped to the north

Heading into the great unknown

This is the first time our family has ‘really’ moved. And so far it’s been a bit like herding cats, with many things to consider. Here are just a few: applying for school for the boys, getting vaccinations, finding a house to rent, choosing a language school, raising more support, deciding what is and isn’t available in another land, like cheese slicers? But, so far, it’s gone pretty well. My last day of work in the media office went so smoothly, I had to pinch myself to see if I was only dreaming. And I wonder how many lessons we’ll take with us into this new culture. I moved to Sweden 13 years ago, and I feel I’m only still a baby when it comes to understanding the culture that has become my home! And what about the spiritual stuff? What sorts of challenges will we confront in the coming years? At least after reading this entry, you’ll have a small idea of how to pray for us!

Three weeks & 3,000 miles

Private ranch road on J59 road to Merced
J59 is one of my all-time favorite roads in California. And this is one of my favorite views facing the Sierra Neveda foothills.
View pictures from my trip!

I just returned from the USA after three weeks of non-stop meetings in preparation for our move to Thailand. As usual, my parents graciously loaned me one of their cars so I could travel up and down the Golden State and touch bases with family, friends and supporters. The car was not the only one in overdrive! I set up appointments, meals and coffee meetings with as many people as possible. One of the reasons was to raise money for our upcoming move. And of course the other reason was simply to spend some time, if only a few hours, with friends. Looking back, I can say that I had an excellent time! I only wish I had more of it. So a big ‘Thank you!’ to everybody for freeing up your busy schedules to meet with me. Mostly, thank you Mom and Dad for allowing me to use most of my visit to do what a volunteer worker needs to do to keep doing what he does. Your sacrifice of not having your son around as much as you would have liked did not go unseen. I love and appreciate you both!
More pictures from my trip!

A really awesome Christmas gift!

Waiting for Spring book coverHave you checked out my photo book called Waiting for Spring? I made it this summer and it’s for sale now at blurb.com. I hope you’ll order a few copies and pass them out to your family and friends for Christmas 🙂 FYI I’m not making a bundle of profit on this book, it being my first and all. I just want to see it get into peoples’ hands who might need an encouragement, or who might enjoy some pretty landscape pictures.
Blurb thumbnailAnd don’t forget, if you don’t want to spend the money on the paper version, there’s always the eBook for $4.99!
Waiting For Spring would make a nice stocking or iPad stuffer, just in time for Christmas!
Note! Only currently available for iPad, iPhone or iTouch

Pray with us

Darby Family

Preparing for our move to Thailand – We have lots of details to sort out before our departure. We found a house and health insurance! Thank you God! But we still need to: buy a car and a motorcycle, choose a language school, pack our things and move to the north, and raise more funds for our move.

Family health – Please pray for good health during this super-busy time. Especially for the boys during cold and flu season.

Heart surgery news – Just think; It’s already been a year since my surgery! My back is doing much better, but it still has a way to go. I continue to have tight muscles in my back and shoulders and between my shoulder blades. The good news, I no longer need to take Metoprolol! The medicine I was told I have to take for the rest of my life.

CAUTION! DO NOT READ THIS IF YOU ARE EASILY SWAYED!

Now, if you chose the dangerous path to keep on reading, we invite you to consider helping us in our move to Thailand by either joining our support team (by donating regularly to our ministry), or by giving a one-time donation towards our move. The cost of our move is approximately $20,000US. That sounds like a lot and it is. But before you gulp too loudly, let me explain that some of that raw cost is already covered by things like potentially selling our car before we leave Sweden, and some gifts that have already come in.

Here’s how you can help support our ministry:

We love what we do, serving God with our gifts and talents as volunteers in YWAM. But we can’t do it alone.

PayPal donate button

Would you consider making a donation to our ministry?
$10, $50, $100 or another amount

Here are some things we need to raise money for:
car
A car and motorcycle
for getting around town, going to work and transporting the boys to a from school
plane
Flight tickets
We’ll be doing travel for work and furlough trips on regular intervals.
plane
PAID!! Boys’ school fees

Do you have questions?
We’ll be happy to share with you if you’re interested. Just drop us an email.
email

Connect with us

Make somebody happy, keep your promise

Nun and friends

 asked a very coIol photographer in Nepal what her one bit of advice would be to a traveling photographer, and she said this, “If you take someone’s picture, and you tell them you’re going to send one to them when you get back home, then do it.”

So I made it a point to keep my promise every time I had such an encounter with a local. It happened a couple of times, and this photograph is an example of one such encounter. It happened this way.

It was a hot and sunny day. My friend, Preston, and I were walking up a steep mountain road. “Why were we walking?” you may ask. Well, that’s fodder for another post. Anyhow, we met these three women about half-way up the hill. We greeted one another, and then, in good Asian fashion, began to chat about how far it was to the top, where we were from, and stuff like that. Oh yeah! They were wanting to take a group photo, but their camera wasn’t working right, so I offered to take it with mine and then send them the picture when I got back home.

“Okay Rob! Remember what your photographer friend said; keep your promise.”

Funny how powerful one bit of advice can stick with you, because every time I saw this photo on my computer, I felt this urgency to send the photo to the nun in the photo.

So, after soon as I got home, I dug out that crumpled piece of paper where the nun had written down her contact information. But the paper showed only the name of her ‘nunnery’ – Is that what you call them? I should have paid better attention in Cathecism! Anyhow, I did a search on the web; it took about 10-15 minutes. I finally found something that seemed to match the name on the paper. So I sent the photo to the main email address and waited.

I never heard back from the recipient, so I don’t actually know if the photo ever reached her. But I can sleep at night knowing I followed through on my promise.